Moran stod en stund på huvut i korgen, rätade upp sig och sade:
Du var visst säker om att finna'n, du. Eftersom du tog tjuder med dig.
Det var inte svårt att gissa, att han gått efter Valborg. I gissade väl åt det hållet, I med?
Jag gjorde väl det, samtyckte mor i Sutre. Tillade:
Du rastar, du, men sysslorna rasta inte för så vitt en vet.
Jag tyckte jag kunde hjälpa Valborg hem med byken. Brådare är det väl inte hos gästgivarn?
Å nej, det är det väl inte, medgav mor. Och Valborg släppte ned kjolen och sade:
Tag reda på en stör, så går vi.
Daniel prövade ut en stör bland de många murkna som låg där, stack den genom öglorna på korgen. Därpå tog han sin mössa, fyllde den med Valborgs bröstduk och lade den över hennes skuldra för att skona det mjuka skinnet. Mor i Sutre började tugga tysta ord, men pojken kände tecken och märken och skyndade att spörja:
Mötte I Träsken?