Barnen flydde som möss, sökte sig in i stallet, kröpo ned under källartak och vagnsbodsgolv.
Köksdörren flög upp.
Vad i jistine —
Men hon tvärtystnade, det ryckte till i ansiktet, som om det snuddats av slag. Hon stödde sig mot dörrposten.
Vad är det nu då — mumlade hon.
Jag går min väg, skrek han, jag går min väg, jag går min väg.
I stallet strök Träsken stråken över strängarna, stämde upp en menuett.
Vart går du då? frågade mor i Sutre.
Men han bara skrek:
Jag går min väg, jag går min väg, jag går min väg —