Moran inföll:
Ja, det blir töserna, som får gå med maten.
Han stirrade på henne ett ögonblick, vände sig bort.
I kan skicka Basse, om det passar bättre. Jag är väl inte en sån fähund.
Eljest ville jag säga —
Hon sköt igen dörren, ty i köket kacklade sväran som en höna, stolt över ägget hon satt i världen:
D'ä Stava, d'ä Stava, d'ä Stava — som kör'n ivä —
Vad ville du säga?
Fönstret över frontespisen slogs upp, Valborg stack ut huvudet och ropade:
Det var sant, mor, strykarna bad om mera välling. Det är sex styckna.
Moran nickade. Gästgivarn sade: