Ett tu tre, räknade Träsken, skred långsamt fram efter gossen. Ett tu tre. Bjud handen! Bjud handen! Så ja! Ett tu tre. Och ett halvt slag runt, till vänster, till vänster. Ett tu tre. Och ett halvt slag till. Så ja. Ett tu tre.
Plötslig stannade han, tog fiolen från axeln, pekade med stråken på gästgivarn.
Vad nu? Har något hänt?
Lars den äldre skakade på huvudet, Lars den yngre skakade på huvudet.
Basilius blundade, rynkade pannan, otålig över avbrottet.
Träsken upprepade; alltjämt pekande med stråken.
Har något hänt? Vad då, då?
Gästgivarn sade:
Jag går till ögårn.
Och han drog till med ett litet löje.
För det har hänt, att det ska plöjas. Det plär hända mest var höst.