Nu äter du, befallde hon. Han släppte äpplet. Hon stack det åter i handen och förde till hans mun.
Nu äter du, upprepade hon. Och gossen började långsamt gnaga på äpplet.
Då hörde hon åter den grova stämman bakom sig:
Guds fred, gästgivarmor.
En storväxt bjässe till karl steg fram ur trappmörkret, steg fram till bordet, rörde försiktigt vid Basilius, som alltjämt långsamt och sömnigt gnagde på sitt äpple.
Vad är det med den här?
Sväran rasplade på:
Å, han var på vind och stal äpple och jag kom över'n så han blev lite skrämd av sig —
Ingenting annat, sade mannen, slog sig makligt ned i fållbänken. Efter en stund frågade han:
Var det moran som ropte på länsman i jonse?