Och ehuru flickorna icke voro mäktiga det tyska språket, kände de likväl igen "elementargossarnas" varningsrop, bröto ringen och flydde under skratt och skrän. Aposteln gick rakt fram mot "Jublet" och spände ögonen i honom.
—Att du inte skäms! Gamla människa! Förste stadsläkare!
—Javisst, javisst, suckade "Jublet" och rodnade av blygsel. Det är för besynnerligt. Jag är en gammal man, en lärd man och en förmögen man, och ändå ska jag vara till spektakel för alla flickslinkor.
—Du har en smutsig fantasi, förklarade Aposteln. Han slog snuset från doktorns rockuppslag och tog honom under armen.
—Nu ska du följa mig upp till Backarna. Det späker köttet att gå i värmen. Har bror hört, att svärfar sålt fabrikstomten till Hagelinarna? De ska bygga sig ett bönhus. Men om de uppbyggde Herrens tempel i sina hjärtan, vore det bättre. De prutade oskäligt och girighet är synd. Emellertid tror Lagerström, att de Krokska affärerna ska kunna redas upp på det här sättet. Det är bedrövligt att sköta det timliga så lättsinnigt. Men det beror på, att deras fantasi sysslar med annat. Och nu håller min unge svåger på att förföra flickan Sörman. Men vad kan man begära av de unga, när ett gammalt svin som bror får gå lös på gatorna och skämma ut sig. Se, nu möter vi Johnsson. Titta på honom, bror. Sådan ser man ut, när man levat ett liv i laster. Ni är lika som ett par bär.
—Som ett par ruttna lingon, suckade "Jublet", som verkligen var ångerfull. Goddagen, Johnsson. Vart ska han gå?
—Till krogen, svarade Aposteln. Alltid till krogen! Men nu ska Johnsson vända om. Jag har tält med krogmadammen, det blir ingenting i dag och ingenting i morgon heller. Ingenting förrän Johnsson kan betala. Och det dröjer, eftersom julikvartalet redan är uppsupet. Nå, nu ska Johnsson säga mig, vem det var som tände.
Johnsson vände och linkade efter de båda herrarna. Han var slak och tom och spak. Han hade icke smakat "besken" på två hela dar. Tre supar hade han fått, det var allt. Och han var tam som en liten duva. Men innerst inne bubblade en gryta över helveteselden. En liten gryta full med etter, och den leda vätskan kokte och steg ända upp i halsen, brännhet.
—Oark, hisch, hasch tvi! Det var väl Liter-Pelle.
Lektorn snurrade runt.—Och alibiet? Johnsson hade ju mött honom i
Björkenässkogen?