—Svärmor ska inte ta det så hårt. Allsammans beror på att svärmor har en smutsig fantasi—
Och därefter tog han tillbaka sina beskyllningar. På ett ungefär. Fru
Marie ville resonera ytterligare om saken. Men Aposteln kunde icke
stanna. Han var förfärligt hungrig. Han tog Abraham med sig som vittne.
Och Louise tackade sin man och drog ifrån kedjan.
Men Abraham var ängslig för Louises skull. Och senare på kvällen gick han åter dit upp och ringde på. Han ville veta, om Aposteln varit snäll eller elak—
—Han stackare! smålog Louise. Å, han sitter i salen och jämrar sig, därför att han har en så'n elak hustru. Men nu ska jag väl bli riktigt snäll mot honom.—Nå, och hur har lillebror det?
—Jovars. Fast de ska skicka mig till lantbruksskolan redan i höst. Men vet du vad pappa sa'? Jo, sa' han, och under tiden ska vi naturligtvis ta hand om din fästmö—
—Aldrig hörde jag maken, sade Louise och slog sig på knäna. Nå, du lille stolle, är du glad då?
—Väldigt! svarade Abraham.
JULIUS KROK UTSTÅR MÅNGA VEDERVÄRDIGHETER OCH VÄXER NÅGRA TUM
Julius Krok var icke någon praktisk människa, och denna allmänt kända omständighet var måhända orsaken till, att han i sin ålders sextiotredje år beslöt att uppträda som praktisk samhällsreformator. I hemlighet hade han länge burit en reformators fröjder och lidanden. Den en gång mjuka, svarta mustaschen hade under långa timmar av socialt tänkande tuggats till styv, brungrå borst. Pannans djupa, horisontala veck vittnade om förvåning inför samhällets opraktiska och orättfärdiga organisation. Och de häftiga armrörelser, som någon gång kunde avbryta den lille herrns rätt enformiga åtbörder, voro minnen från ensamma tanketyngda vandringar i skogen, från livliga debatter bland maskinerna i magasinet.
Men nu i sin ålders sextiotredje år hade Julius Krok beslutat övergiva de ofruktbara teorierna, det tysta mustaschtuggandet, de hemliga debatterna.