Häradshövdingen blinkade, vädrade och grymtade:
—Öh, öh, öh—
—Tusen kronor, föreslog ingenjören. Var så artig.
—Öh, öh, öh—fortsatte häradshövdingen.
—Eller två tusen? Eller tre? Jag har dem inte på mig, men det ska bli, när bror behagar.
Han stoppade in plånboken och knäppte rocken. Björner upphörde att grymta, han sade:
—Jag tror, att kusin vill muta—
—Mutor eller arvode, hur som det behagas.
Då började den stora magen gunga, sakta till en början, så småningom ökande takten höjdes den och sänktes, gled upp och ned. Och det sorlade och gluckade i det väldiga innanmätet.
Är han glad, undrade ingenjören, eller arg?