—Och ingenjörn tänker köpa Backarna av oss? Ja, gärna för mig, om Vickberg ger sitt samtycke. Priset får Björner bestämma. Men inte för lågt, om jag får be.
—Det är för en filantropisk—började ingenjören.
—Ja, men jag hör inte till de filantropiska damerna. Varför sätter sig inte den där unge mannen?
—Därför att han inte vill, sade Abraham och skrattade. Jag kan inte sitta stilla, för jag har min fästmö här på gården.
—Nej, du store! Vem är det?
—Ers nåds syflicka, svarade Abraham med betoning på alla tre orden.
—Ja, men vilken? Det är väl aldrig den religiösa. D.v.s. religiösa är de båda två. Men den som är värst? Ja, rynka nu inte pannan, min unge herre. Jaså, är det Elsa? Nå, det var väl. Då ska vi genast ordna förlovningskabinettet—vi ha ett särskilt rum för sådana ändamål—
—Gör er inte besvär. Jag går hellre ut i flygeln.
Abraham gick. Fru Hyltenius blev utkallad för att tala med Vickberg. Ingenjören vandrade runt ikring brukspatronen och demonstrerade sina planer. Och det blev afton.
När herrarna redan stodo färdiga för avresan, kom hennes nåd ut i tamburen och sade: