—Hör nu, unge elev, vill ni tillåta en närgången fråga? Är ni religiös, mycket religiös? Jaså, inte det. Ja, då bör ni i tid endera omvända er själv eller också er fästmö. Två galna eller två kloka men inte en av vardera sorten. Det är en syndig människas råd, men det är gott. Men snälle ingenjörn, var har pojken fått sina rynkade ögonbryn ifrån? Ni som är så mild—
Abraham körde. Ingenjörn sov. När de svängde förbi Backarna, ropade
Abraham:
—Nej, titta, pappa. Där står herr Vickberg i salsfönstret. Det ser ut som om han vinkade åt oss.
—Vinkar han? Ptro! Stanna. Han kanske vill tala med mig.
Ingenjören tumlade yrvaken ur vagnen och halvsprang fram mot byggnaden. Abraham såg honom stanna utanför fönstret, han såg honom böja sig ned liksom för att bättre kunna se in.
Och plötsligt föll lille ingenjörn och blev liggande.
Abraham snurrade tömmarna kring björken och sprang. Men när han kom fram hade ingenjörn redan rest sig på knä. Fönsterrutan var krossad och Vickbergs hand stack ut genom hålet.
—Vad i Herrans namn är det, Vickberg? skrek Abraham.
Herr Vickberg rörde sig långsamt av och an. Men han kunde icke svara.
Han hade en snara om halsen och snaran var fästad i gardinstången.
Far och son förde herr Vickberg till sjukstugan. Upplivningsförsöken blevo utan resultat.