—Ja—ja—ja—, suckade fru Marie. Bara nu inte Backarna kommer att förstöra hans framtid—
—Man ska inte alltid tänka på sin framtid, klippte ingenjören av. Han talade kort och häftigt och det fanns en ond, nästan lömsk glimt i blicken. Men det märkte icke fru Marie, där hon satt med nål och garn och stramalj.
—Det var besynnerligt—ska man inte det?
—Nej, fortsatte ingenjören. Se bara på mig. Det är inte alltid, det slår väl ut—
Då måste fru Marie skratta.
—Nej, käre, käre Julius, när tänkte du på din framtid?
Svaret kom kort, förberett—som om det hade varit färdigt många, många år och nu äntligen måste fram.
—När jag trädde i förbindelse med huset Broms.
Fru Marie såg inte upp och nålen fortsatte oavbrutet sin bana fram och tillbaka genom stramaljen. Men Julius Krok kröp ihop och blundade och höll andan.
Slutligen sade fru Marie: