—Säg, Julius—har du aldrig tyckt om mig?
I detsamma reste hon sig hastigt och kastade ifrån sig arbetet.
—Nej, det är ju barnsligheter. Du behöver inte svara.
Hon gick ut ur rummet. Och det var första gången fru Marie kastade sin nål, sitt garn och sin stramalj på golvet.
I mitten av september insjuknade fru Marie i lungkatarr men tillfrisknade efter ett par veckor. I medio av december sjuknade hon på nytt. Redan första sängdagen lät hon kalla till sig Abraham Björner. Han satte upp hennes testamente.
När Aposteln hörde talas om ett testamente blev han ifrån sig av oro.
Han hängde sin svärfar i rocken.
—Om svärfar ruinerar oss, så lovar jag—Svärfar är ju besatt av en fix idé, svärfar är ju sinnessjuk. Jag ska låta sätta svärfar under förmyndare.
På nionde dygnet övergick lungkatarren till akut lunginflammation.
Abraham eftertelegraferades.
Barnen voro samlade i sängkammaren. Julius Krok stod på knä i sin säng och stödde den sjuka med kuddar. Fru Marie lät Abraham taga fram testamentet ur byrålådan.
—Jag har gett pappa allt, vad jag äger, sade hon. Jag tror inte, att någon av er, barn, har någonting däremot. Men jag vill, att ni ska teckna på, att ni godtager testamentet. Paulus skall också teckna på. Det blir kanske svårt för dig, Louise. Men det är så skönt att veta, att det inte blir bråk efter en—