Louise skrev under och gick ut efter lektorn. Agnes skrev under, Abraham skrev under. Det blev tyst och stilla. Ingenjören viskade i hennes öra. Hon skakade på huvudet.
Efter en stund sade hon:
—Stackars lilla Louise.
Abraham gjorde en rörelse. I detsamma öppnades dörren, och lektor Holmin steg in. Han var vit. Några ögonblick sökte han efter papperet med blicken. Han gick hastigt fram till byrån och skrev sitt namn. Utan att se på den sjuka och utan att säga ett ord gick han ut.
Julius Krok vakade den natten hos sin hustru. Han låg på knä vid bädden och rörde sig icke. Hostanfallen kommo tätt men blevo allt svagare. Sjuksköterskan och doktor Roth alternerade i vården.
Klockan två satte sig fru Marie upp i sängen. Då hon såg doktorn framför sig, sade hon:
—Nu skall ni gå.
Hon böjde sig fram och tog mannens huvud mellan sina händer.
—Du får inte tro, att jag någonsin missaktat dig, sade hon. Jag har alltid trott dig om stort. Men jag ville skona dig från det dagliga släpet. Därför fick Lagerström sköta affärerna. Det skall du nu veta innan jag dör.
Julius Krok sade: