—Såå? Julius Krok blev intresserad. Av Backarnas blivande invånare voro minst hälften Hagelinare. Det var således ett betydelsefullt uppslag.
—Ja, se där det görs något gott, där vill vi ju gärna vara med. Men först skulle vi väl höra lite om priset—
Då slog ingenjören linjalen i bordet.
—Hör nu, Hagelin, han ska inte tro, att han sitter bak disken och lurar bönder.
—Nej, det förstås. Se, jag ska säga, hur det är. Inte har en fattig skomakare kunskap och talförmåga. Men se bror Benjamin—
—Honom vill jag inte ha att göra med.
—Nää, nä. Ja, jag får väl si att komma igen då. Adjö, adjö, lilla ingenjörn.
Ingenjören skakade obehaget av sig. Han gick upp till Louise och satte sig på sängkanten.
—Hur är det med dig nu? Har du feber? Du har väl inte ätit något?
—Nej då, nej då. Jag bara dricker. Och ligger. Å, vet du, jag tycker det är så skönt att ligga. Jag tänker på morfar, som gick och gick i hela sitt liv. Det var allt synd, att han inte fick ligga något, innan han dog. För det är bra skönt.