—Morfar dog på sin post, sade Julius Krok utan att mena någonting därmed. Nå, vem ger fåglarna mat?
—Det gör Evelin. Hon har blivit så tyst och snäll, sen hon kom från
Björkenäs. För resten håller hon sig mest i köket. Jag tror att Elsa
Sörman brukar vara hos henne. De sjunger psalmer. Och det låter ganska
vackert hit in.
—Och vet du vad, pappa? Hon vände bort huvudet och rodnade:
—Vad då?
—Jo, Paulus är så snäll mot mig. Han kan sitta hos mig långa stunder och prata om allt möjligt. Men ingenting sorgligt. Och varken sedligt eller osedligt, smålog hon. Jag tror aldrig han varit så snäll som nu—
—Det var ju bra, det var ju bra, mumlade ingenjören.
Han röjde av nattduksbordet och lade ut en patience, Louise hjälpte till. Och den ena patiencen efter den andra klarade sig och gick ut som ett rinnande vatten. Och lille Julius Krok blev glad och sade:
—Titta bara. Allting går nu för tiden. Det är som om oturen vore bruten—
I detsamma kom jungfru Lisen.
—Jo, ingenjörn, nu är skomakarn här igen.