—Se, se! sade ingenjören. Det är nästan hemskt.
I tamburen stod skomakaren.
—Ja, nu är det allt klappat och klart, snälla lilla ingenjörn. Och nog ska vi komma om sams om priset alltid. Om vi bara får vara med på Backarna. Och det kan ju inte vara annat än en fördel för ingenjörn. Men nu är saken så här, att vi ska börja med att köpa Tre Remmare.
—Jaa, sade Krok, det går ju för sig. Jag har sagt upp hyreskontraktet till första oktober.
—Ja, ja, det blir nog bra. Benjamin och madammen är ju gamla vänner—
—Va befalls? Ni tänker väl inte behålla krogen?
—Hursa? Krogen? Nej, var det likt något. Tror han, att vi har samvete—
—Jag bryr mig inte om ert samvete. Jag vill ha klara papper. Var så god och stig in i mitt rum.—Nu vill jag först och främst veta om ni tänker riva eller ej?
—Nog kan väl ingenjörn tänka sig—
—Jag tänker ingenting. Jag vill ha klara papper. Hela den här affären gör jag uteslutande för att få ett slut på Blekängseländet. Jag vill ha en förbindelse—