—Pappa betalar själv sex. Om Ohlsson kan räkna, så ser han att det är dålig förtjänst—
—Jo, det förståss. Förtjänsten tas väl på annat håll. Bromsen hade också det där sättet att ge byggnadslån åt sina arbetare. Det gick fint det. Blekängen blev bebyggd, och Bromsen tog hela kakan. Morfar min skulle bevars vara med och bygga han också. Jo, gubbstackarn fick lära sig dansa efter noter. Och mor min fick dansa på gatan, tills hon blev med barn och hamna' på inrättningen—
—Det är inte Broms nu, sade Abraham fogligt.
—Det förstås. Men Bromsens arvingar—
—Säg, finns det fler än Ohlsson, som misstror oss?
—Det vet jag inte. Jag talar för mig själv. Fast det kan ju hända att det finns.
—Sörman?
Enok Ebenezar Ohlsson spottade över axeln.
—Den! Han hänger efter kapitalisterna precis som far hans. Får han inte en ny kostym om året och en fin halsduk i månaden, så får han diarré. Å nej tusan, den behöver inte herrarna vara rädda för.
—Nå, men säg, varför går Ohlsson med oss? Om vi nu verkligen är sådana fähundar—