Men Julius Krok vägrade att betala. Han kröp inom sitt skal, blundade och vägrade bestämt.
—Öh, öh, öh, det ser fult ut, det, min käre Krok. Det ser ut, som om bolaget vore insolvent.
Då brast ingenjörens tålamod. Han sprang upp, som en liten trollgubbe springer upp ur sin låda, slog linjalen i bordet.
—Det finns ta mig fan inte ett bolag, där bror har haft sin hand med, som inte blivit insolvent—
—Öh, säger kusin det? Ja, det förändrar saken. Då lämnar jag till inkassering—
—Gör vad fan du vill.
Denna kraftyttring tog hårt på lille ingenjören. Han måste återigen krypa till kojs, och Abraham eftertelefonerades. Man kom överens om, att häradshövdingen skulle få stämma bolaget. Det såg illa ut just nu i starten. Men skammen skulle väl till slut falla på Björner.
Från Krokens lampor gick Abraham till Stenbrogatan. Det var icke roligt där heller. Elsa var tyst och blek. Linne och bomullsvaror lågo hoppackade i ett hörn av rummet, och Elsa satt med händerna i kors.
—Vad är det med dig?
—Ingenting. Fru Sörman tassade ikring i salen och småskrattade i alla hörn. Nu skulle det äntligen bli resa av—