Fru Blenda sade:
—Du är elak, du är grym, du är grov, du är ond och ohygglig som en mördare. Tänk, att du skall pina mig till döds—
—För ett år, sade Abraham.
—För evigheters evighet. Du har bitit mig i hjärtat som en katt. Det är lömskt. Jag smekte, och du bet. Varför skrattar du? Är jag gammal och löjlig?
—Nej, inte gammal, sade Abraham. Men gränslöst löjlig. Du talar om evigheter, och du vet mycket väl, att du knappast kan tala om månader, om år. Jag är en nyck. Och dina nycker hör inte till de perenna växterna.
—Det vet man inte.
—Vilket?
—Att det är en nyck.
—Jaså—
—Nej. Det kan man inte veta. Inte förrän efteråt.