—Sov och prata inte strunt! röt Abraham.—
De släckte ljuset. Men rätt vad det var spratt Gusten upp ur bädden.
—Hör du, Abraham, en sak! Du får akta ingenjören för Enok. Han far fram som en vilde och hetsar upp arbetarna. Han har varit på smeden också. Den är inte lätt och röra, men kommer han i gång, så rullar han som ett stenblock. Han kom upp på kontoret i går och tumma' på hatten och sa': Aldrig har jag lurat någon, och aldrig har ingenjörn lurat någon med vett och vilje. Men är det så att ingenjörn kan, så ska han väl vara bra och hjälpa mig ut ur eländet. För annars får jag gå från smedjan med mora och ungera och alltihop.—
—Det har ingen fara, lugnade Abraham. Jag har talat med pappa. Han reder sig, säger han. Och det vill säga så mycket som att arbetarna få igen sitt—Du har ju också en aktie.
—Den sålde jag före kraschen till skomakaren. Han lär ha köpt för över femtusen kronor aktier. Och nu går han och slår skallen i alla väggar. Och dessemellan får han smörj av gumman. Backarna och Åstorp gå på exekutiv auktion i början av nästa månad. De trodde först, att fru Hyltenius skulle vilja köpa igen. Men Björner säger nej. Det ska bli auktion med upp- och avslag för att få lite mera betalt—
* * * * *
När Gusten stuvat in sig på täckvagnens baksäte, frågade han:
—Ska jag hälsa Elsa?
Abraham skakade på huvudet men sade:
—Om du tror, att hon vill—