—Vill säga, min gosse, bara champis. Det är då tusan, att man ska ha blivit så solkig.
* * * * *
I skymningen vaknade ingenjören. Elis Eberhard satt vid hans huvudgärd och lät ett urdrucket punschglas dingla som en klockas kläpp mellan sina knän. På sängkanten satt Abraham. Ingenjören blinkade.
—Jo bevars, sade han självmant. Jag har sovit gott.
—Och nu må du tro, sade Abraham. Nu har jag nyheter! Jag har skaffat pengar. Kan du tänka! Fru Hyltenius hjälper oss—
Ingenjören stirrade på honom, slöt ögonen.
—Det är så dags—sade han.
—Bättre sent än aldrig. Först och främst blir dina affärer ordnade. Och vidare Backarna. Bolaget kan ju inte rekonstrueras, eftersom det redan har gått till konkurs. Men det blir ett nytt bolag. Arbetarna få byta ut de gamla aktierna mot nya. Och arbetet däruppe blir i alla fall icke lönlöst. Smeden får sitt torn—
Julius Krok skakade på huvudet.
—Nej, kära gosse, det går inte. Jag orkar inte—