—Det säger de bara på narri, förklarade Abraham, som gärna ville trösta. Då slog Broms luren i bordet och svor:
—Ja, va fan är det, som inte är narri?—
Han gick bort till chiffoniern och tog fram sina papper. Och obekymrad om de andras närvaro började han granska siffrorna, satte kråkor och gjorde anteckningar. Fru Marie tog barnen med sig och gick för att icke störa. Ingenjörn satt kvar vid dörren och drog i sin lock.
Broms sneglade på honom.
—Säg—varför får lilla Lova inte komma hit upp? Tror ni, att jag lär henne dåligheter—
—Louise går i skolan.
—Om eftermiddagarna?
—Då läser hon läxor.
Broms vände sig plötsligt emot honom och sade:
—Men sir du, siffror är siffror, din tok. Och mig ska de ta mig fan inte lura.