—Svärfar skulle inte vara så sträng. Det ginge kanske bättre med fördragsamhet—

—Å fy skäm ut dig! Ska du predika för din svärfar, Krok lille. Kan du säga, va den här hålan skulle ha varit utan mig? Det kan du inte, för den hade ingenting varit utan J. A. Broms. Men mig ska de rynka på näsan åt! Såna skalade kvastkäppar som du och dina gelikar. Det gör detsamma. Men att en inte ska få sova om nätterna, att en inte ska få sova, när en läser i Skriften och ber till Gud—

Liknelsen med kvastkäppen gjorde intet intryck på ingenjören. Han kände, att det var ångest bakom de bittra orden, och han ville trösta. Han insåg, att det låg fara i gubbens fixa idéer, att de måste botas.

—Svärfar skulle vara ute lite bland andra människor. Svärfar sitter och grubblar över sitt och sitt. Men det går inte i längden. Man måste tänka på andra också, annars blir man sjuk. Tänk om svärfar skulle följa med mig i kväll till hotellet? Vi ha stiftat en diskussionsklubb—

—Va är det för något?

Julius Krok rodnade och snodde sin lock.

—Det är egentligen Roth och doktor Hyltenius och några fler och jag. Vi skulle komma tillsamman då och då för att utbyta åsikter om saker och ting. Det är första kvällen i kväll. Roth ska hålla ett litet programtal, så att säga. Och jag skulle relatera något angående fattigdomsförsäkring—

Broms snurrade runt.

—Va för slag? Kan man försäkra för fattigdom? Husch då, det var bra! Lille söte Krok, försäkra mig, försäkra mig. Husch då såna premier, vasa? Vet du, vad jag äger, bror lille? Nej, för det vet jag inte själv. Jag balanserar på två millioner. Men vad äger jag? Och så ska jag skänka efter—Ja, om ni försäkrar mot konkurs, annars kan jag få krypa in för vårdslöshet. Husch! Jag äger inte en fin rock en gång. Så jag kan inte få gå bland fint folk och diskutera. Husch nej då, de skulle sätta näsduk för näsan—

Julius Krok fann det visserligen troligt, att svärfadern ej skulle bliva välsedd gäst. Men det förteg han och föreslog, att fabrikören skulle låna hans redingote. J. A. Broms skrattade så att de tunna, slaka läpparna slogo ut och in.