—Nej bevars, goda fabrikörn.
Broms tvärstannade och drog åt sig den sjuka handen.
—Är du nu här igen, din stryker? Vad vill du, va? Ska jag inte få fred för dig, va? Ska jag skicka polisen på dig?
—Det var ju polisen, som skicka mig till fabrikörn. Och för resten vet jag inte, vad jag har gjort fabrikörn—
Broms började gå, gick så gott som i blindo men ökade likväl stegen, så att Benjamin måste halvspringa.
—Va har jag gjort fabrikörn?
—Du stjäl. Du stjäl i kompis med krögerskan—
—Det är lögn inför vår herre Jesus—
—Tig! röt Broms och höjde käppen. Du stryker ikring mig, du. Du tror, att du ska plocka mig till sist. Men sir du, det går inte, det går inte. Du stryker ikring mig, för du vill slå ihjäl mig och ta plånboken. Men där blir du lurad, för jag är inte så dum, så jag bär pengar på mig—
Han började hosta och kände ryckningar i maggropen. Benjamin stödde honom. När hostattacken gav med sig, sade Benjamin: