—Nej, ser du, mamma, jag törs inte gå. Så länge jag stannar, vågar han ingenting göra mot pappa och mot dig. Därför är det bäst, jag stannar.—Nej tyst, tyst, mamma lilla, för nu står han i tamburen och lyss.
Högt sade hon:
—Jag har mitt sätt att vara klok, jag med.
Och skrattade.
2
I slutet av mars, då dagsmejan tog snön skovelvis, strejkade tändsticksarbetarna. Året förut hade verkstaden haft sin strejk, den första i staden. Den inträffade mitt i vinterkylan och varade en knapp vecka. Samtliga strejkande återfingo sina platser med undantag av unge Sörman, som ansågs vara roten och upphovet till ofoget. Lagerström vägrade att återtaga honom i arbetet, och Lagerström var allsmäktig.
Julius Krok, som varken hade lust att inlåta sig i strid med sin hustrus förste minister och ej heller ville lämna gossen på bar backe, gav honom kontorsarbete. Och det var just, vad som smakade Gusten Sörman. Han var en liten sprätt, en renlig och prydlig gosse och verkstadssotet hade varit hans bittra, förskräckta fiende. Detta förrädiska sot, som smusslar sig in överallt och hänger fast som onda drömmar.
Kontorsarbetet tillät honom att vårda sitt yttre med mera framgång än tillförne. Det gav honom också stort anseende bland forna kamrater. Han hade icke förändrat sinnelag med sysselsättning, han var alltjämt god kamrat. Den sprättaktige lille kontorsherrn umgicks förtroligt med chefens egen son. Men han umgicks lika förtroligt med den obetydligaste sotjacka. Och det smickrade.
De yngre arbetarna slöto sig kring Gusten Sörman som kring en liten profet. Han påstod sig vara socialdemokrat och anarkist, ibland det ena, ibland det andra. Marx kände han ej och icke heller någon annan stor profet. Men Liter-Pelle, som på sina resor från och till länsfängelset gjort åtskilliga bekantskaper, gav honom några föreställningar om klasskamp, om strejker, om solidaritet. Ett större mått av kunskap skulle utan tvivel ha besvärat honom. Han redde sig förträffligt med Liter-Pelles smulor, gjorde om dem efter lokala hänsyn och vann anhängare. Sörman var snart sagt den ende icke-troende, som ägde något inflytande i staden.
Hans anhängare voro uteslutande unga män. I likhet med mästaren klädde de sig med en viss elegans, gjorde utgifter för kläder och hårpomador i ställer för brännvin och bedrevo en häftig kurtis med kvinnliga kamrater. Den misslyckade verkstadsstrejken hade icke gjort dem modfällda. Tändsticksstrejken borde enligt deras förmenande bliva ett dråpslag mot samhället, mot arbetsgivaren och framför allt mot fru Maries förste minister, verkmästare Lagerström. De anade icke, hur lägligt arbetsinställelsen kom för vederbörande. Och då Abraham Krok försäkrade, att Alexander Lagerström vore minst lika oavsättlig som någonsin Alexander av Ryssland, betraktade de honom med misstro och höll honom utanför sina rådslag.