—Han skall ha reda på, vad det är för pojkar, jag umgås med. Men det kan Gusten veta, att jag är inte den som skvallrar.
—Ska han skicka polisen på dig?
—Å nej, fy då! Det är en riktig gentleman, ska jag säga Gusten. En riktigt rar kar. Och nu ska jag bli jungfru. Å herre Jösses ja, så ska det väl bli slut med de eviga pojkvaskarna—
* * * * *
Vid kvällsbordet sade Aposteln:
—I morgon, kära Louise, får du en tjänarinna.
—Jag behöver ingen.
—Nej. Men hon behöver dig.
Syster Agnes tog nu ordet och förklarade saken. Det var fråga om en fallen kvinna, som Paulus önskade rädda. Paulus, som hyste en helig skräck för all smuts, hade icke aktat sig för god att bemöta denna kvinna som en fallen syster. Anstod det Louise att spela stolt och ofördragsam? Louise svarade:
—Nej då, kära ni. Om hon bara är något så när renlig. Men kommer hon med loppor och löss—