Oskar Levertin (född 1862, professor vid Stockholms högskola, död 1906) började sin författarvärksamhet med några i realistisk riktning skrivna berättelser (Småmynt, Konflikter) men övergick sedan till Heidenstams ståndpunkt och stod vid hans sida i kampen för den nya riktningen i litteraturen. Övergången betecknas av den vemodsfyllda själsskildringen Livets fiender, berättelsen om en sliten, dödsjäktad drömmares kamp och undergång. I såväl denna som flera andra av Levertins böcker förekomma även vackra stämningsbilder från Stockholm. Samtidigt med Livets fiender utkom hans första samling dikter, Legender och visor, som innehåller sånger, vilka räknas till det yppersta som hittills formats på svenskt tungomål (En gammal nyårsvisa, Monika, Florez och Blanzeflor m. fl.), och hans följande diktböcker (Nya dikter, Dikter, Kung Salomo och Morolf) bära ytterligare vittnesbörd om den rangplats han intar bland svenska »diktare och drömmare». Som novellist fortsatte han med en samling Rokokonoveller, vilka blivit särskilt berömda för sin trogna tidsfärg, och berättelsen Magistrarna i Österås, en skildring från en liten mälarstad.
Levertin var en vemodsfull lyriker, som gärna valde bibliska eller medeltida ämnen för sin diktning. Med förkärlek besjöng han människosjälens aldrig tillfredsställda längtan efter det oändliga, kärlekens slitningar, visdomens fåfänglighet och dödens visshet. Hans vers är klangfull med regelbunden rytm och innehållsrika, välljudande rimord.
Levertin utövade även en betydande värksamhet som litteraturhistoriker och var sin tids mest inflytelserike kritiker. Själv utgav han flera briljanta essaysamlingar (Diktare och drömmare, Svenska gestalter m. fl.), och efter hans död har i hans Samlade skrifter, vilka utkommit i tjugufyra band, intagits allt det värdefulla han som granskare och kritiker offentliggjort i tidningspressen.
Som litteraturhistoriker var Levertin vårt lands främste kännare av det gustavianska tidevarvet och som vitter essayist tvivelsutan den ypperste vi ägt efter Atterbom.
Tor Hedberg.
Tor Hedberg (född 1862) skrev i sin ungdom realistiska berättelser (Johannes Karr, Skisser och berättelser, På Torpa gård m. fl.) med dyster värklighetsskildring men har i sina senare arbeten visat påvärkan från de modärna strömningarna i litteraturen. Hälst synes han teckna dunkla, svårtydda karaktärer. Så har han i berättelsen Judas (som han sedan dramatiserat) sökt förklara, varför Judas Iskariot förrådde Kristus. Hedberg, vilken även utgivit några samlingar Dikter, har emellertid vunnit sin största berömmelse som författare för teatern och är näst Strindberg vårt lands förnämste dramatiker. Av hans sceniska värk må nämnas det kvicka lustspelet Guld och gröna skogar, vari han ger bilder från affärsvärlden, samt tragedierna Johan Ulfstjerna, ett politiskt sorgespel med ämnet hämtat från de senare årens frihetskamp i Finland, det dystra dramat Mikael samt herrgårdskomedien På Borga gård. Hedberg har även värkat som konst- och litteraturkritiker.
Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöf (född 1858 på Mårbacka i Värmland) blev redan genom sitt förstlingsarbete, Gösta Berlings saga, en över hela vårt land känd personlighet, och hennes följande böcker ha fört hennes namn långt utanför fäderneslandets gränser. Gösta Berlings saga innehåller en rad fantasifyllda berättelser från det gamla Värmland, skildrande livet på en bruksegendom under 1820-talet. Händelserna äro förlagda till de vackra stränderna av »Lövens långa sjö» (Fryken). Sedermera har Selma Lagerlöf utgivit berättelsesamlingen Osynliga länkar och den stora romanen Antikrists mirakler, i vilken hon skildrar sicilianskt folkliv, samt den lilla fina berättelsen En herrgårdssägen. Sin största berömmelse har hon likväl vunnit genom dubbelromanen Jerusalem, vari hon förtäljer bondesläkten Ingmarssons öden hemma i fädernebygden och i österlandet. Förra delen, I Dalarna, betecknar höjdpunkten av Selma Lagerlöfs författarskap; senare delen, I det heliga landet, är i det hela svagare. Jerusalem offentliggjordes efter en av författarinnan företagen resa till Palestina, och en frukt av denna färd är även en samling vackra Kristuslegender. Läseboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverge innehåller en i sagans form given skildring av vårt lands natur och folk, och med detta arbete har Selma Lagerlöf givit Sverges barn en läsebok, vars like något annat lands litteratur näppeligen har att uppvisa. Av Selma Lagerlöfs övriga berättelser från senare år anknyter sig romanen Liljecronas hem till förstlingsarbetet Gösta Berlings saga och skildrar liksom detta svenskt herrgårds- och prästgårdsliv vid förra seklets början. Hennes sista stora värk, Kejsarn av Portugallien, är en bok om faderskärleken med ämne från allmogens liv och tillhör det bästa författarinnan åstadkommit. Till hennes senare alstring höra också En saga om en saga, Körkarlen, Troll och människor.