Den tid, då unge kungen satt fången hos drottning Kval, de göto gift i vinet han drack ur sin pokal.
Nu sitter han fri och mäktig i Drömborgs höga sal, men giftet han drack som fånge hans bästa styrka stal.
Han skådar med liknöjdt öga tornering, jagt och bal, — han vet att snart är lyktadt hans unga dagars tal.
På heden.
Öfver hedarnas blomstrande, rodnande ljung drar min hingst i sporrsträck fram, och min falk, som jag släppt emot himlens sky, stiger högt öfver bärgets kam,
och jag eger ej mer än en falk och en hingst och min rätt att dra' i galopp öfver hedarnas blomstrande, rodnande ljung, som en stormvinds trotsiga lopp.
Själfve konungens dotter af Engeland, om hon visste, hur rik jag är, skulle följa mig gärna, det vet jag förvisst, på min jagt öfver heden här!
Seatons hämd.
Hvem stormar fram på löddrig häst i nattens dunkla famn? — En skottländsk krigare det är, och Seaton är hans namn,
en skottländsk krigare det är, hvars ära blifvit kränkt: kung Gustafs hand mot Seatons kind till skymfligt slag sig sänkt.