IV.
Till en fröken. Sorg och tröst. Resignation. Hexan. Det skönas begrepp. Matematikerns kärleksförklaring.
V.
Rosen. Sonett 1. Sonett 2. Två sonetter öfver "Natten" af Michel-Angiolo. 1. Strozzis epigram. 2. Stodens svar. Sonett 3. Rosor och myrten. Lakonisk stridssång.
PROLOG VID TOPELIIFESTEN 14.1.1898
(Uppläst å Svenska Teatern.)
Prinsessan Törnrosa (inträder, hållande i handen en krans af rosor och ljung.)
Ofvan molnens ban klyfver snöhvit svan — sagans Radigundis — rymdens ocean, och hon blickar ner på vår jord, och ser, huru mänskan tåras där och ler.
Sagans drottning glad öfver land och stad sväfvar fram kring hvarje himlens zon och grad, och i hennes spår, hvar dess kosa går, blomstrar skönhetsglädjens ljusa vår.
Men emellanåt uppå luftig stråt ljusets dotter nås af jordens sorg och gråt, och hon lyss därpå, och hon faller då snöhvit fjäder utur eterns blå.