Och skaptes än af Gud ditt oskuldsfulla hjärta för tillit blott och tro, — min trånad och min smärta skall ej i veklig bön till dina öron nå.
En gång kanske du skall på dessa rader blicka och spörja undrande: "Hvem är väl denna flicka?" — men hvem jag sjungit om, det skall du ej förstå.
Rosor och myrten.
(Atheniensisk bordsvisa.)
Under rosor och myrten jag döljer mitt svärd, likt Athenarnes kämpar, den dag då de dråpo tyrannen vid festsmyckad härd för att värna vår frihet och lag.
Min Harmodios! älskade hjälte och vän! på de sällas elysiska ö du dväljes bland forntidens yppersta män, — och jag vet, att du aldrig skall dö!
Under rosor och myrten jag döljer mitt svärd, likt Athenarnes kämpar, den dag då likt hälgade offer de gåfvo som gärd sitt lif för vår frihet och lag.
Harmodios, älskade hjälte och vän, som höjde mot våldet ditt svärd, du lefver bland forntidens yppersta män, och ditt rykte skall fylla en värld!
Lakonisk stridssång.
i tre körer.