Nyss kom till mig en vän direkt från höga rådet: "Nu få vi trycka fritt! — gläds, Sutsos! fritt vi få det! Se här den nya lag, hvartill jag väckt motionen; den gått igenom nu och gillats af nationen. Fri, fri är prässen, du! — men lämna blott i fred hvar man i staten, hvar minister, och tig med deras vänners brister! Fri prässen är; — lägg endast pennan ned!
"Vid högsta domstoln ses min bror för lagen vaka, min herr kusin har ock en bit af statens kaka, det stycke själf jag fått är både skönt och saftigt, men för vår prässfrihet jag likväl kämpat kraftigt, och nu är prässen fri; — men lämna blott i fred hvar man i staten, hvar minister, och tig med deras vänners brister! Fri prässen är; — lägg endast pennan ned!
"En vild reaktionär utaf det äkta skrotet, han talte — tusan vet hvarför! — han talte mot'et! Men fåfäng blef hans kamp för censorn och gendarmen; — — jag stod på prässens rätt; — jag nära nog i harmen… Kort, fri är prässen, du! — men lämna blott i fred hvar man i staten, hvar minister, och tig med deras vänners brister! Fri prässen är; — lägg endast pennan ned!
"Så skynda dig och tryck, — och skona oss blott ej, och teckna hur du vill hvartenda konterfej! Hur högt och vidt och bredt ditt gissel än må sträckas, du utan preventiv censur med allt får gäckas, ty prässen är ju fri; — men lämna blott i fred hvar man i staten, hvar minister, och tig med deras vänners brister! Fri prässen är; — lägg endast pennan ned!"
Napoleons örn.
För en nordisk publik torde denna dikt behöfva en förklaring. — Under Napoleons triumfbåge, infälld i stenläggningen, ligger en rund bronssköld bärande bilden af den kejserliga örnen. Såväl första som andra kejsardömets lagar betraktade det som majestätsbrott att trampa på denna örn, hvilket man lätt nog sig ovetande kan göra, då den ligger "i golfvets plan"; och bildade den sålunda ett giller af samma slag som Gesslers hatt.
Inunder triumfbågens hvalf af sten man kejsarns örn hade gjutit. Dess vingar glänste i solens sken, som om aldrig blod på dem flutit.
Den gäckat krigets mördande lek och mödrarnas bittra tårar; den kufvat Europa med våld och svek nu snart under åtta vårar.
Att sätta sin fot på dess herskarebarm var mer än en dödlig vågat, om än förtryckets tärande harm i hela hans hjärta lågat.
Och folket förslafvadt med bäfvan såg det hvalf öfver örnen man reste, och vek åt sidan med skräck i sin håg för dess blixt, som ur malmen hväste.