— Det var alltså villkoren, som min herre önskade höra. För en så liten summa — och med en alldeles ny klient — beräknar jag inte lånet längre än till tre månader. Vi skriva då papperet på 375, med 6 procents ränta.
Han gick fortfarande av och an i rummet med händerna på ryggen. Plötsligt tvärstannade han mitt framför Tomas, i det han återtog sin första attityd med ryggen mot pulpeten och det ena benet slängt i kors över det andra.
— Är min herre myndig? frågade han tvärt.
Tomas var som fallen från skyarna. Han reste sig likväl obesvärat och började knäppa sin ena handske.
— Myndig, ja naturligtvis är jag myndig, svarade han i den likgiltigt tankspridda ton han på sista tiden lärt sig att använda när det skulle ljugas.
Man skulle alltså vara myndig också för att få gå till en tegelhandlare, och ha säkra namn, och fan och hans mor...
— Nå, låt oss då säga om onsdag vid den här tiden, med klara papper!
Han följde Tomas till dörren.
— Weber, mumlade han för sig själv, Weber... Skulle min herre möjligen vara en son till professor Weber?
— Ja, svarade Tomas kort.