Söderholm lutade sig tillbaka i stolen, blåste en rökring och började sin berättelse. Med vinnande anspråkslöshet beskref han huru han kommit gärningsmännen på spåren och lyckats fastslå deras identitet. — Motivet, fortsatte han därpå, — föreföll mig däremot mycket svårare att upptäcka. Rackelhanes yrke gaf mig emellertid nyckeln till det hela. Ingenting annat än en filminspelning kunde slutligen komma i fråga. Din uppgift, Melón, att Limburg inte tillät dig att stiga i bilen med solen i ryggen bekräftade mina misstankar. — Kameran, som tydligen var gömd någonstans bland buskarna, var naturligtvis placerad så att de uppträdande skulle få bästa möjliga belysning… Maxims annons i söndagens tidning gaf mig slutligen full visshet och förklarade på samma gång det faktum, att bara ett fragment af ditt äfventyr filmades. Här har du för resten annonsen. Tja, min vän, jag hoppas du nu inser huru viktigt det är att ägna också biograferna en smula intresse.
Melón läste:
/# MAXIM
Måndag stor premiär.
Obs! — Originell pristäflan. — Obs!
Å Teater Maxim förevisas under instundande vecka valda scener ur tolf af fjolårets populäraste inhemska böcker, enkom inspelade för Maxims räkning. Hvilka äro dessa böcker? Pris om 100, 75, 50, 25 och 10 mark utdelas för de första riktiga svaren.
Obs.! Premiäraktör Rackelhane i hufvudrollerna.
Regie: Amanuensen Segerros #/
Melón skrattade.
— Ingen dum idé, fast jag tycker alt de inte precis behöft anlita mig i egen person. Hvarför kunde inte en skådespelare utföra också den rollen?