Tärnor, stannen nu der afsides, att sjelf jag må salta
Äfjan tvätta från skuldrorna bort, och sedan med olja
Smörja, ty länge min kropp fått vara essenser förutan. 220
Inför eder jag ej vill bada mig; ty jag mig naken
Blygs afkläda, uti skönlockiga flickornas åsyn.
Talte; och de afsides nu gingo, och sade åt jungfrun.
Men han i floden tvättade bort, den ädle Odysseus,
Äfjan, som fastnat qvar på hans rygg, och de väldiga skuldror, 225
Strök så från hufvudet skummet utaf fruktödsliga hafvet.
Men då han tvättat sig ren fullkomligt, och rikligen smörjat,
Samt klädt kläderna på, som gifvit brudliga jungfrun,
Honom Athenaie då gjorde, Olympierns dotter,
Ej blott större att se och stoltare; äfven från hufvut 230
Sände hon krusigt hår, som liknade sjelft hyacinthen.
Likasom då konstskickelig man kringgjuter om silfret
Gull, som sjelfve Hephaistos har lärt och Pallas Athene
All upptänkelig konst, och han gör förtjusande arbet',
Så nedgjöt hon behag åt honom på hufvud och skuldror. 235
Sen nedsatte han sig afsides på stranden af hafvet,
Strålande vidt af tusen behag; men jungfrun förvåntes.
Till skönlockiga flickorna då hon talte, och sade:
Hören mig, J hvitarmiga flickor, att någon jag ordar!
Icke mot samtlige gudars beslut, som bo i Olympen, 240
Denne mannen sig mängt med gudalika Phaieker.
Oansenlig han mig tillförene syntes i sanning;
Nu är han gudarna lik, som bo i den rymliga himlen.
O, att åt mig en sådan gemål utkorad ju vore,
Hade sitt hus härstädes, och här behagade stanna! 245
Men, J flickor, åt fremlingen mat dock gifven och dricka!
Sade; och henne de nu hörsammade gerna och lydde,
Och för Odysseus mat framsatte på stunden och dricka.
Sannerlig drack nu och åt mångpröfvade, ädle Odysseus
Ganska hurtigt; ty länge han ej påsmakat en matbit. 250
Men hvitarmiga Nausikaa helt annat betänkte,
Vicklade klädren ihop, och lade i prydelig mulvagn,
Spännde i redet sjelf starkhofviga mulorna, uppsteg,
Och uppmante Odysseus, och talade ordet, och sade:
Gif dig på väg, o fremling, att vandra till staden; dig sedan 255
Vill i min faders hus, den vises, jag föra, och menar
Att du blifver bekant med alla de bästa Phaieker.
Dock gör så framförallt: — tafatt ej syns du mig vara, —
Medan vi genom åkrarna gå och menskornas gärden,
Jemte tärnorna du mellertid, bak mulor och mulvagn 260
Skyndesamligen gå; jag sjelf skall visa dig vägen.
Men såsnart som vi komme till sta'n, kring hvilken en reslig
Ringmur står, och en prydelig hamn tvesides om staden,
Dit ingången är smal; tverodde galejorna vägen
Stänga; ty alla de äro försedde hvarenda med skärmtak. 265
Derstäds ha de ett torg med Poseidons tempel i midten,
Med ditsläpade stenar belaggdt, uppgräfna ur jorden;
Derstäds taga de vård om svarta galejornas redskap,
Segel och kabbeltåg, der ock tillyxa de åror.
Ty Phaiekerne vårda sig ej om båge och koger, 270
Utan om åror och mast på galejor, och jemna galejor;
Stolte de fara med dessa det dunkliga hafvet utöfver.
Dessas bitande prat jag vill slippa, att framdeles ingen
Gyckle; ty särdeles finnas i hopen trottsige bjessar.
Och nu kunde väl så, oss mötande, säga en pyssling: 275
Ho är väl han, som Nausikaa åtföljer, den sköne,
Ståtlige man? Hvar fann hon en sådan; säkert sin make?
Eller kanhända hon förer en irrande hän från galejan
Bland långboende män; ej finnas några i nejden;
Eller också mångönskelig gud till den bedjande kommit, 280
Stigen från himmelen ned, som hon dagarna alla behåller?
Bättre det är, om hon sjelf har friat, och fått sig en make
Annorstädes ifrån, ty hon alla Phaieker föraktar
Här i vårt land, som gilja likväl, båd många och raska.
Sådant skola de säga, och slikt mig vore beskymfning; 285
Ja, ond blefve jag ock på en annan, som detta beginge,
Hvilken, i trots af fader och mor, då än båda de lefva,
Ger sig med karlar i lag, förrn fästliga bröllopet hållits.
Fremling, akta du så på mitt tal, att du måtte med första
Vinna utaf min fader båd hänledsagning och hemkomst. 290
Nära till vägen vi hafve Athenes herrliga dunge
Af svartpoppel, der finnes en äng, der väller en källa.
Der har jemväl min fader ett gods, och en blomstrande åker,
Jemt från staden så långt, som man hörer en ropandes stämma.
Der må du sätta dig ned, och bida så länge tilldess vi 295
Hunnit komma till stan, och min faders boningar uppnått.
Men då du kan förmoda, att vi dess boningar uppnått,
Då begif dig åstad till Phaiekarnes fäste, och fråga
Efter min fars, Alkinoos', hus, stormodige kongens.
Lätt det kännes igen, om ock dig viste ett dibarn 300
Vägen, ty alldeles ej uppbyggdes, liknande detta,
Andre Phaiekernes hus, ej lika Alkinoos boning,
Hjeltens; enär dig nu insluta palatset och gården,
Hasta ur saln skyndsamligen då, på det du må komma
Till min moder, som sitter vid spiseln, i skenet af elden, 305
Tvinnande der sin purpurne tråd, ett under att påse,
Mot en pelare stödd, bak henne tärnorna sitta.
Nära till henne också min faders stol är placerad,
Der han sitter och dricker sitt vin, odödlig att påse.
Honom går du förbi, och fattar vår moder om knäna 310
Sedan med händren dina, att hemkomstdagen du skåde
Skyndesamligast, glad, fast bodde du aldrig så fjerran.
Om hon emot dig är i sin själ vänskapligen sinnad,
Då har du hopp minsann, att vännerna skåda, och nalkas
Ditt vältrefliga hus, och älskade fädernejorden. 315
Sedan nu detta hon talt, med blänkande pisken hon pådref
Mulornas spann, som lemnade snart den strömmande floden;
Dessa dugtigt sprungo, och sträckte på benena dugtigt.
Men hon kuskade varligt, att med fotgångarne följde,
Tärnorna jemte Odysseus, och nyttjade pisken med klokhet. 320
Ned gick solen, och de inkommo i herrliga lunden,
Vigd åt Athenaie; der satte sig ädle Odysseus,
Strax derefter han bad till dottren af store Kronion:
Hör mig, du eviga mö, Zeus', aigisbärarens dotter,
Nu åtminstone hjelp mig, då aldrig tillförne du hjelpte 325
Den skeppsbrutne, då mig kringdref dånrik Poseidaon!
Unna mig kär och förbarmad nå Phaiekernes bygder!
Så han bedjande talte; nu hörde det Pallas Athene,
Dock hon ej visade sig för hans blick, ty hon hyste försynthet
För farbrodren Poseidaon, som vredgades häftigt 330
På gudmaken Odysseus, tilldess han hunne sitt hemland.
Sjunde Sången.