Honom Telemachos då, den förståndige, svarte och sade: 240
Fader, isanning städse jag hört ditt herrliga rykte,
Att du en kämpe i striderna är och i rådet förståndig.
Dock förmycket du sade; mig häpnad betager; ej hände,
Att med många och modiga män två ensame hampa!
Friarne äro ej tio precis, och tjugu ej heller, 245
Utan flere en hop; antalet strax skall du veta.
Från Dulichions ö här två och femtio valde
Ynglingar äro, och sex hejduker följa med dessa;
Fyra och tjugu ynglingar ock hitkommit från Same,
Och från Zakynthos tjugu Achaiiske männer ha kommit, 250
Och från sjelfva Ithaka tolf, de aldraförnämste.
Och med dem herolden Medón, och gudomlige sångarn,
Samt två tjenare följa, förfarne att stekarna skära.
Skulle vi nu dem alla, derinne församlade, möta,
Räds jag, att du mångbittert och svårt skall våldet bestraffa. 255
Men om du kan uttänka åt oss till hjelpare någon,
Detta besinna, som oss bistode med villigt sinne.
Honom svarte igen mångpröfvade, ädle Odysseus:
Saken säga jag vill, gif akt du, och hör hvad jag talar!
Menar du väl, att för oss Athene med fadre Kronion 260
Nog är, eller jag skall på en annan hjelpare tänka?
Honom Telemachos då, den förståndige, svarte och sade:
Väldige hjelpare äro försann de två, som du nämner,
Skönt de deruppe bland skyarna sitta; de båda beherrska
Såväl menskors släkte, som ock odödlige gudars. 265
Honom svarte igen mångpröfvade, ädle Odysseus:
Lång tid skola isanning ej de afsides förbida
Från den väldiga striden, då oss och friarne mellan
Ares' kraft afgöres en dag i salarna mina.
Men du begif dig nu, när morgonrodnaden synes, 270
Hem, och i trotsige friarnes hop inblanda dig åter;
Mig skall sednare ock svinherden föra till staden.
Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad.
Skulle de mig misshandla i salarna, dock må ditt hjerta
Lida i bröstet det, änskönt ock illa jag medfars. 275
Om de mig huset igenom vid föttren släpa på gården,
Eller mig kasta med spjut, påskådande må du fördraga.
Men befall dem likväl att ifrån dårskaperna afstå.
Med kärvänliga ord tilltalande; dock de dig icke
Lyda, ty dödsens dag är dem hårdt nära för handen. 280
Men jag vill säga dig annat, och gömm det du i ditt sinne:
När mångråde Athene i sinnet sådant mig lägger,
Skall jag dig vinka med hufvut, och sedan när du det varsnat.
Samtliga krigarevapnen, som ligga i salarna gömde,
Bör du lyfta och lägga i vrån af höga gemaket, 285
Alla; och friarne sedan med följande ljufliga ordlag
Öfvertala, enär de, saknande vapnen, dig fråga;
Jag ur röken dem ställt, ty de dem ej liknade mera.
Som, då till Troia han for, qvarlemnade fordom Odysseus;
Men bortskämda de äro, såvidt eldsångan har framträngt. 290
Mig dessutom än mer i sinnet lade Kronion,
Att ni ej druckne kanske, bland er tillställande träta.
Måtte såra hvaran, och göra skam åt gelaget,
Samt frieriet, ty mannen till sig sjelft jernet ju drager.
Men allena åt oss två svärd qvarlemna, och tvenne 295
Lanser, och tvenne sköldar också, att fattas med händren.
Så att vi dem, anrusande, fatte; och friarne sedan.
Sjelf allrådige Zeus skall gäcka och Pallas Athene.
Men jag vill säga dig annat, och gömm det du i ditt sinne:
Om du nu verkligen är min son, och stammar från vår blod, 300
Då må ingen förspörja, att hemma är redan Odysseus.
Icke Laertes engång, svinherden ej heller det vete,
Icke af tjenarne någon, och ej sjelf Penelopeia,
Men du ensam och jag, att vi qvinnornas tankar må känna,
Samt utforska derhos bland tjenande männerna mången, 305
Både eho oss ärar ännu, och fruktar i sinnet.
Ho ej vårdar sig om, men föraktar dig, som är sådan.
Honom svarte, och talade till den lysande sonen:
Sannerlig skall du, o far, ock framdeles lära mitt tanksätt
Känna, förty ej alls mig barnsligheter bedåra. 310
Men mellertid jag ej tror, att detta skall lända oss begge
Alls till gagn, och jag beder dig ock väl saken besinna.
Länge och fruktlöst skulle du gå, utforskande hvarje,
Vandrande hagarna kring, mellertid i salarna makligt
Friarne fräckt uppsluka vårt gods; ej finnes förskoning. 315
Men om qvinnorna visst dig utransaka jag beder,
Hvilka som dig vanära, och som obrottslige äro.
Dock bland männerna ville jag ej, att från hybble till hybble
Pröfva vi måtte, men framdeles om den saken bestyra,
Om du från aigisbäraren Zeus vet tecken isanning. 320
Så nu sådana ord der vexlede de med hvarandra.
Och mellertid till Ithaka kom välgjorda galejan,
Hvilken Telemachos fört från Pylos och alla hans följsmän;
Men då de anländt redan inom hamnplatsen, den djupa,
Svarta galejan derefter uppå fastlandet de drogo, 325
Och stormodige tjenarne sen bort redskapen buro,
Och till Klytios' hus strax förde de präktiga skänker.
Men till Odysseus' boning också de sände en herold,
För att budskap ge åt förståndiga Penelopeia,
Huru Telemachos sjelf var på landet, och skeppet befallt att 330
Segla till staden gerad, att fruktande uti sitt sinne
Drottningen båld en brännande tår utgjuta ej måtte.
Och nu mötte hvaran, herolden och redlige herden,
Begge med samma besked, som de borde åt drottningen gifva.
Men när komne de voro till herrliga konungens boning. 335
Ordade så herolden i midten af tärnornas skara:
Redan, o drottning, är dig hemland den älskade sonen.
Herden trädde helt nära till Penelopeia, och sade
Allt hvad dess älskade son antvardat åt honom att säga.
Men såsnart som han der uträttat hela sitt uppdrag. 340
Åter till svinen han gick, samt lemnade gården och salen.
Friarne harmades nu, och blefvo bestörta i sinnet,
Och ur rummet de trädde bakom gårdsmuren, den höga.
Utanför portarna sen derstädes de satte sig neder,
Och Eurymachos, Polybos' son så började orda: 345
Vänner, stort är isanning det värf, som blifvit i verket
Satt af Telemachos, resan; vi mente det blefve ej verkställdt.
Låtom oss hala i sjön den svarta galeja, som bäst är,
Samt hopsamla derpå skeppsroddare, hvilka åt dessa
Strax förkunna, att de skyndsamligt må vända tillbaka. 350
Än var ej allt uttaldt, då Amphinomos varsnade skeppet.
Vänd åt sidan, nuredan inom hamnplatsen, den djupa;
Såg hur de refvade seglen, och årorna höllo i händren.
Gladt han skrattade då, och talte bland vännerna sina: