Efter honom påstund inträdde i rummen Odysseus,
Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad,
Lutad mot käppen, och ömkliga voro dess kläder på kroppen.
Innanför dörrarna der han uppå asktrösklen sig satte,
Stödd mot en post af cypress, som fordom mästaren hade 340
Högst noggrannligen slätat, och bilat efter ett snöre.
Men Telemachos ropte till sig svinherden, och sade,
Tagande en hel kaka utur sin prydliga brödkorg,
Och så mycket af stek, som händerne gittade rymma:
Bärande detta åt fremlingen gif, och bed att till alla 345
Friarne sjelf han går, och utaf hvarenda begärer;
För nödlidande mannen ej väl vill passa försynthet.
Sagdt; svinherden han gick, såsnart han orden förnummit,
Och sig ställande nära, han talade vingade orden:
Detta Telemachos ger dig, o fremling, och ber dig till alla 350
Friarne sjelf att gå, och utaf hvarenda begära;
Ej försyntheten — menar han, är för tiggaren nyttig.
Honom svarande talade till mångråde Odysseus:
Gör mig, o konung Zeus, bland männer Telemachos lycklig,
Och låt allting varda som han i sitt sinne begrundar! 355
Sade; och tog så emot med händerna båda, och lade
Der vid fötterna neder, uppå sin ömkliga våtsäck,
Spisade sedan, sålänge i salarna sångaren qvädde;
Men då han spisat, slutade ock gudomlige sångarn.
Friarne stojade än i salarna, men nu Athene, 360
Trädande nära intill Laertiaden Odysseus,
Manade honom att kakor åt sig bland friarne betla,
Hvilken som vrångsinnt är eller from, för att forska sålunda.
Dock ej skulle hon så ens någon rädda från ofärd.
Och till hvarendaste man han tiggande högeråt trädde, 365
Räckande fram sin hand öfverallt, som han tiggare varit.
Men medömkande gåfvo de nu, och begapade honom,
Och tillsporde hvaran, ho han var, och hvadan han kommit?
Äfven talte bland dem Melanthios, getternas herde:
Hören mig, friare J till den öfverbeprisliga drottning, 370
Om den fremlingen här; jag visst sett mannen tillförne.
Och svinherden isanning ju hit ledsagade honom;
Väl jag ej vet, hvarifrån han till ätt berömmer sig vara.
Så han sade; med följande ord Antinoos trätte:
O svinherde, hvarför, vanryktade, honom till staden 375
Förde du? Finnas ej eljes hos oss gatstrykare äfven,
Finnas ej vidrige tiggare nog, som störa oss målron?
Syns dig ej nog, att desse din herres goda förtära,
Hit församlade? Har du dender ock kallat måhända?
Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios: 380
O Antinoos, väl, fast ståtelig man, du ej ordar;
Ty hvem går väl åstad, och sjelf inbjuder en fremling
Eljes, om icke af dem, som folksakförare äro,
Siaren, eller läkaren ock, eller mästarn i slöjder,
Eller gudomlige sångarn jemväl, som sjungande tjusar? 385
Ty sjelfbjudne de äro uppå omätliga jorden;
Men en tiggare bjuder man ej, sig sjelf till en plåga.
Dock du är vrångsinnt mera än samtlige friarne alle
Mot Odysseus' tjenare städs, mest mig; men jag icke
Vårdar derom, så länge förståndiga Penelopeia, 390
Och gudskön Telemachos än i salarna lefver.
Honom Telemachos nu, den förståndige, svarte, och sade:
Tig du, och genmäl icke med ord än vidare honom!
Sig Antinoos vant, att snöpligen tvista beständigt
Med de vrångaste ord, och han manar dessutom de andra. 395