»Hvart?»
»Först till stan och så till Amerika.»
Hon teg igen.
»Där hade du roligt, Lena, icke sant?»
»Roligt! Han slog mig, och jag fick arbeta ute på marken bland karlarne. Han talade aldrig mera vänligt. Alla skrattade åt mig, bara jag kom, skrattade de. Det var där jag första gången kom fast.»
»Du hade stulit?»
»Stulit? Tagit, ja! Och så ställde jag till slagsmål med karlarne. Jag märkte också en af dem, en, som skulle ta' mig med våld, när jag inte ville själf. Det var min mening att strypa honom förstås, fast han kom undan med lifvet. Men han fick sig ett par bra rapp och så satte de in mig.»
»Kalle hjälpte dig väl ut igen?»
»Han! honom hade jag redan gått ifrån året förut — nej, det var många år förut, det året pojken dog.»
»Och du var länge i Amerika?»