Huru Matti uppehöll sig under de första veckorna är svårt att säga. Han hjelpte om dagarne en supig timmerman vid dennes arbete och lät sig af honom förledas att om aftnarne deltaga i de små uppfriskande festerna uti utskänkningsbolagets inbjudande salong.
Der sutto de mellan tunnor och diskar och skämtade, medan flugorna, djerfva och förtänksamma, spatserade på de röda och glänsande näsorna och kraftigt nog beto i de af bränvin genomådrade kinderna, som glödde hos många af de redan vacklande och brutna ungdomar, hvilka insöpo ruin och förderf ur bränvinsglaset.
— Så förgick sensommaren och hösten. — Vintern kom tidigt, kall och stormig.
Matti arbetade ibland om dagen ute i kylan och sof om natten, än ute, än i det på en gång kalla och qvafva rummet deruppe.
Han förtjenade nätt och jemnt så mycket, att han ibland kunde äta sig mätt och dessemellan supa sig full, men aldrig tillräckligt för att få sig ett bättre nattherberge — allra minst nya och snygga kläder.
Han förföll mer och mer och saknade både fysisk och moralisk kraft att skilja sig från det sällskap han råkat på genast vid inträdet i Antipoffska stenhuset.
En dag, det var i december, hade han lofvat några af sina nya vänner att deltaga i en liten expedition utåt landet, der det möjligen kunde vara något att förtjena.
Det gälde en utflygt till en af holmarne österut i skärgården, der en af hufvudstadens köpmän hade ett litet sommarnöje, nu öfvergifvet och öde. Der kunde man lätt komma in, skaffa sig något möbler och husgeråd samt måhända, om lyckan gynnade, några kläder. I alla fall finge man alltid något, och en af vännerna hade en ovanlig talang att sälja och få väl betaldt.
Inkomsten skulle broderligen delas. Matti tvekade länge, grubblade en tid och nekade sedan. Men småningom gaf han efter. Han skulle ju ej begå något orätt, han som bara hade att hålla hästarne i beredskap, hjelpa med pålassningen och sedan köra till staden! Dessutom vore ju hela saken så oskyldig. Den der köpmannen vore en rik karl, som tusen gånger klått den fattige — en liten återtjenst af dem hade han väl förtjent.
Matti var således med. Han lånade hästen och skötte om »den yttre affären», medan de andra skötte sitt värf der inne med både vana och talang.