1883.
Ett godt samvete.
(Efter en sägen ifrån Esbo skärgård.)
Patronen hade helgdagskläderna på och stod nedanför huset och kikade efter vädret. Morgonen var dimmig och luften kall. Skulle töcknet höja eller sänka sig, det var frågan!
Träden stodo som klädda i silfverstickad tyll. Ett garnityr af spindelväf hängde emellan tall och gran, björk och rönn, gräset var vått och glittrande, tunga stora daggdroppar hängde på strå och örter. Grodor, daggmask och sniglar höllo kalas på marken, nere vid stranden pep en vessla eller två, medan fiskmåsar och tärnor slogo i viken, flögo i aflånga kretsar, svängde helt om och plumsade i vattnet, hungriga och lystna.
Fisken hoppade öfverallt dernere, det bildade sig små ringar här och der på vattenytan, de växte större, vidgade sig och försvunno. Det skulle säkert bli en solig, vacker dag — derborta höjde sig dimman redan, och en bred, matt solstråle trängde sig skimrande derigenom. Den föll på en liten grön holme, lekte i de dallrande löfverken på altopparne. Hela tjärden såg ut som en ändlös ocean för resten, öarna midt emot voro alla insvepta i den hvita, tjocka misten, det böljade vid de nedre molnlagren, också himlen liknade ett haf, de täta ull-lika dunstflockarne rörde sig för morgonbrisen, bolmade, hopade sig och försvunno för att ge rum åt nya, flyktiga molnmassor.
— Hör hit, Peltonen, — skrek patronen med sin höga, gälla stämma, — kom hit på en stund, jag har en hel hop att tala med honom om.
Han derborta på åkern var patronens faktotum, arbetskarlen Peltonen, på
en gång förvaltare, inspektor, trädgårdsmästare, betjent och dräng på
Hvitö gård, i tjenst hos den rike enklingen patron Emile Gerôme Uninius,
Hvitös nuvarande stränge och föga populäre egare.
— Hvad nu, hvarför har Peltonen klädt sig så der, är det meningen att här inte skall arbetas i dag? — frågade patronen, då han såg mannen komma fram iklädd en ren arbetsskjorta och en snygg väst af mörkgrå vadmal, — han tänker väl passa på, då han vet att jag ska' in till stan, att under tiden ta sig en rigtigt glad dag här, hvasa?
Peltonen såg upp med en mörk blick, men slog ögonen ned igen utan att svara.