"Och du är ärlig och sann?"
"Gud straffe mig eljes".
"Och du vill berätta mig hela ditt lif, ännu nogare än det du talade om i går… och intet dölja, vill du?"
"Förstås att jag vill".
"Alla dina småfel och svagheter?"
"Ja", smålog Lämmenen, "alla, gärna".
"Och dina frestelser, alla de frestelser du haft?"
Pastorn såg henne i ansigtet.
"Jag bar ingenting att berätta", smålog han vänligt, "alls ingenting. Du vet ju redan allt. Du vet hur jag lefde i arbetsamhet och försakelser hela min ynglingatid, hur tidigt jag blef väckt och kom upp till Orivara. Du vet hur jag sen lefvat i sträng värksamhet i mitt allvarliga, världsförsakande kall tills jag kom hit och — — fick se dig. Du vet allt".
"Allt?"