Gubben snyftade. Hans tunga hufvud sjönk. Ett ögonblick tycktes han förlora minne och eftertanke, men rycktes efterhand upp igen och såg så hjelplöst olycklig ut. Blickarne irrade omkring, han talade för sig sjelf, i korta, afbrutna meningar:
— Jag visste inte, att jag tyckte om henne, förr än den aftonen. Jag hade henne, liksom stugan, kon och alltsammans. När jag kom hem från marknaden, såg jag bror min i sängen, på min plats. Sinnet kom på mig. Jag blef blind, det for öfver ögonen som en tjock säck. Tänkte jag, att hon hade flyttat till loftet? Kunde jag tro annat än att hon låg bredvid? Han var en ung vacker sjöman — och — det dröjde inte en minut. Yxan hängde der den alltid brukade hänga, der — på den klykan! Hvass var den. Och fort gick det. Midt i pannan. Han kom lätt ifrån det, han.
Stor-Jaska stönade, som om han hade ett tungt lass att draga. Han visste icke att hvarje ord träffade ett hjerta. Den unge mannen knep ihop läpparne, hans ärliga blå ögon tårskymdes.
Jaska fortsatte.
— Så sprang jag. Jag visste icke, att hon, hustrun, såg mig der uppifrån. Jag trodde jag dödat henne med. Den natten gick. Morgonen, dagen. Jag sörjde. Jag sörjde. Jag sörjde mig galen. På skeppet tog de mig för att jag var stark. I ryssens land fick jag bära sten till en kyrka… Herre Gud, hvad jag sörjde henne.
Den unge mannen såg fullt på sin far … den ena tåren efter den andra for honom ned för kinderna.
— Den österbottningen, som talade om att der i hans hemort en man blifvit mördad, utan att man funnit mördaren, han visste inte att mördaren, det var jag! Hustrun sörjde sin man, sa' han … fast hon visste, att han var en så grof brottsling… Anna Katri, Anna Katri … aldrig gjorde du något, som ondt var.
Han teg. Nya drängen tog ordet:
— Mor tänkte, att far hade månadssjukan och var galen af den … hon sörjde sa länge… När jag föddes, tog hon plats… Så va' vi tillsammans, tills jag blef tolf är. Hon talade om hvad far var … förr än det skedde. Och så varnade hon mig för bränvin. Af bränvin blir man tokig. Mor var en bra menniska, hon!
— Anna Katri, Anna Katri… — När du blef tolf år? —