— Pappa säger no alltid — Fina vred sig generad på stolen, men hemtade sig snart och föll in i samma tonart som fadern.
— Nej, Dion skulle fröken höra! När Wieniawsky var hos oss på té, så spela Dion legenden, fröken vet, Wieniawskys legend. Herre Gud, hvad den är vacker!
— Ack ja, gudomlig! Åh! himmelsk, _mo_sikalisk, _ott_omordentlig — hela kören föll in, fattad af en extas. — Och Fina fortsatte:
— Och Dion spela' den och alla grät. Wieniawsky sjelf tog Dion i famnen och klappa honom och sa', på tyska förstås, men det språket förstår vi alla, hela familjen, alla Mäienenar, liksom vi förstår fransyska, för det ha vi lärt, och vi ha så lätt för språk så. Också engelska kan vi, för mamma hade en vän, ja, hvad hette hon nu igen, Miss Eyles, uttalas Ails, som lärde oss och sa' att vi har utmärkt goda språkhufvud alla, för hon hade öfversatt från amerikanskan till finskan med min hjelp, för jag har så lätt att uttrycka mig i skrift på vårt sköna finska modersmål.
Hon drog djupt efter andan, och under denna ofrivilliga paus tog bror
Anton upp den förlorade tråden och fortsatte:
— Och Wieniawsky tog Dion till sitt bröst och sade: kom, unge vän, i mina armar, ingen kan spela som vi båda, och under supén så sa' han åt pappa, hur var det nu igen, pappa?…
— Det är ändå ingenting, fröken Sergeievna, mot småfröknarnes röster. Jag hörde no sjelf i går på stora italienskan den der omskrikna Patti, som no skulle vara så utomordentlig. Ta' me' tusingen om jag no _e_stimerar henne så förskräckligt. Kokettera gjorde hon, och skrek gjorde hon med, men det var ingen riktig känsla. Int förstår jag jo mej på det, men min hustru Anna säjer, att dom skalorna va' så slarfviga, så! Och drillarna, dom säjer di va' på galen _ha_rmoni! Int vet no ja', men det tycker ja' visst, att våra småfröknar har lika så goda röster.
Fina, som vid ett glas vin och en kålpirogg återhämtat krafterna, satte nu i:
— Kapellmästar Lirus, som var hos Lagusses på soirée, sa' att di har di bästa röster som någonsin har sjungit på svenska teatern. För på svenska teatern är det bara skräp. Int kan di spela och int kan di sjunga, och det ligger inte i hela nation, det säger alltid farbror Klas. Svenskarne är en omusikalisk nation. Det är en historisk nation, ja, men harmonisk känsla har den inte…
Anton hostade och sköt in, röd af ifver: