— Hvad för en profet? Daniel eller Manasse, dem känner mamma till, inte jag.
— Men mitt kära barn, ack, hvad ni är naiv och söt, ja, det är så nätt, är det inte, fru Bäck? Var ni inte vid ryska operan, jag trodde ni kunde alla möjliga stycken?
— Jag sjöng i kören i den der Kocks operetter, och min altstämma i »En löjtnant i kloster» kan jag ännu, den lät så här:
Hon trallade och klappade takten på den lilla fruns späda axlar.
— Men, min söta flicka, något kan ni väl?…
— Jo, »Joachim uti Babylon
hade en hustru Susanna».
De båda fruarna skrattade. Det frivola skämtet hade något godmodigt, som de icke kunde motstå.
— Nå, och mera?
— Den här duger kanske: »Har ni hört en så ynkeliger händelse». Ja, den är om kungen i norra Amerika, vill frun ha den?
— Allvarsamt, mitt barn, kan ni inga programsånger, passande för konserter? Några ordentliga repertoirstycken?