Gången kan också göra oss älskvärda, men äfven löjliga. Den bildades gång måste öfverhufvud hafva följande egenskaper:
1. Den är hvarken för hastig, eller för långsam.
2. Den är icke vaggande eller ojemn, utan stadig.
3. Den är likformig och utan buller.
4. Den är så beskaffad, att han ger kroppen en viss värdighet, ett visst anseende. Den har således ingenting dansande eller hoppande, ingenting tvunget och tillgjordt. Den måste vara naturlig, samt hvarken vanprydas genom rörelser med hufvudet eller med händerna. Man måste under gåendet hålla hufvudet rakt; man måste tänka derpå, att armar och händer icke behöfvas till gåendet. Dessa måste följa kroppen i naturlig ställning, och derjemte fullt öfverensstämma med kroppens gång och hållning.
I dansskolan borde åt ståendets och gångens vård minst egnas så mycken tid, som åt sjelfva dansen.
IV.
Stadga.
Den första frukt af menniskans inre och yttre kultur är ett stadgadt uppförande.
Man menar vanligen, att stadga endast klär den mognare åldern, och att den egentligen blott är en prydnad för mankönet. Den är dock rätteligen en egenskap, som länder hvarje ålder och kön till heder och beröm. Man älskar ett stadgadt väsende hos ynglingen och jungfrun; det behagar tillochmed redan hos gossen och flickan, om det framgår ur deras personlighet, och ej är följden af pedantiskt förtryck å föräldrars sida.