22. Man uttrycke sig klart, tydligt och kort, utan stolthet eller sjelfberöm.
23. Man rätte sig noga efter den införda titulaturen, hvarpå de fleste menniskor sätta stort värde.
24. Man vare höflig med urskillning. Man rätte sig härvid efter rang, börd och omständigheter. Att bemöta en person lika höfligt som en annan, om båda äro af mycket olika rang, förolämpar den högre, och gör den ringare lätt öfvermodig.
25. Tankspriddhet i sällskap ger anledning till ofördelaktiga omdömen och anmärkningar.
26. Man sitte ej med vidöppna, utsträckta ben, samt undvike öfverhufvud hvarje oanständig ställning och all maklighet.
27. Vid kyssning, der denna måste förekomma, och vid omfamning, vare man ej för brådskande och oförsigtig, emedan en mängd löjliga och oangenäma händelser här kunna förefalla. Kyssen bör endast ske med en lätt snuddning bredvid den andras mun, icke med våta eller öppna läppar. Bland karlar och i sällskap borde detta dock afläggas; det har mycket emot sig.
28. Vid handkyssning följes det antagna bruket. Medgifver detta frihet och val, så bör det sällan förefalla, ty det är den största artighet, som kan visas mot en dame; man bör derföre icke slösa dermed.
29. Man undvike noga, att i sällskap sysselsätta sig med sin egen och andras klädsel och grannlåt, eller vilja förbättra något derpå.
30. Befinner man sig vid dörren, och är en annan i begrepp att stiga in eller gå ut, så fordrar höfligheten, att man träder något tillbaka och väntar tills dörren åter är ledig.