31. Underhåller man ett samtal, och en tredje kommer dertill, så bör man i korthet underrätta honom om samtalsämnet, och sedan lugnt fortfara.
32. Man börje intet högt samtal, om det blott kan interessera några få, emedan dessa då ej kunna deltaga deri, men likväl hindras att tala om annat.
33. Har man att säga något i tysthet åt en annan, så begagne man ett ögonblick, då samtalet mellan de öfriga är lifligast; man undvike dervid en leende uppsyn, emedan de öfriga kunde tro att vi tala om dem. Denna misstanka undviker man äfven, genom att dervid icke fästa ögonen på någon i sällskapet.
34. Man vare, äfven mot ringare, utmärkt höflig. Vi nedsätte icke vår värdighet om vi tillbjude eller sjelfve framsatte en stol åt någon person af ringare stånd, än vi sjelfva, som besöker oss, eller, om ingen annan främmande är tillstädes, gifve honom första platsen vid bordet och den första tallricken. Den första uppmärksamhet och höflighet tillkommer alltid gästen.
35. Man snusar blott i förtroligare kretsar, och äfven der sparsamt, med iakttagande af all möjlig snygghet.
36. Första bugningen tillhör värdinnan och värden. Der handkyssning är bruklig, visar man värdinnan denna attention; men att gå runda laget omkring och kyssa handen på alla, är en löjlig småstadssed.
37. Man aktar sig att spotta på golfven, särdeles i rum med bonadt golf och der mattor äro utbredda.
XIV.
Reglor för ett hyfsadt umgänge vid afläggandet af visiter.
1. Man iakttage noga de timmar, då visiter göras och emottagas på stället, der vi uppehålle oss, och underrättar sig om det rådande bruket dervid.