12. Har man kommit till fots, så aktar man sig att inträda med dammiga och smutsiga fötter.
13. Öfverplagg och paraplyer lemnas qvar i tamburen.
14. Man vare ej för frikostig med visiter, och stanne ej länge qvar.
15. Man tale endast om det, man vet interesserar den, hos hvilken besöket sker.
16. Man ser sig icke nyfiket omkring i rummet; tillåter sig ej att taga skrifter, böcker o. d. i hand, eller lägga dem annorlunda.
17. Man undvike alla uttryck och talesätt, som blott kunna brukas mellan fyra ögon. Konversationsspråket vare osökt, men vårdadt.
18. Man fråge efter den persons befinnande, som man besöker, men ej med en ton eller min, liksom trodde man, att han ej befunne sig rätt väl.
19. Man uppträde aldrig som rådgifvare, alldraminst i otid. Verlden åstundar vårt råd vanligen först då, när hon redan fattat sitt beslut, och väntar, att vår mening öfverensstämmer med hennes egen. Otillständigast är det, när yngre personer genast äro till hands med sina råd hos äldre, samt ringare hos högre.
20. Höflighetsbetygelser vid besök böra lämpas efter rang och stånd.