KNEKTEN. Dum jag vore, om jag ej väntade. Så ädel vara som krut har bättre mål än luft.
DANIEL HJORT.
Ja, visst!
KNEKTEN. Ser ni den där galejan där. Den kommer alt närmare. Snart vänder stäfven till. Då,—fyr! ej förr!—Ni skall få se, hur masten, skall braka ner och rorman mista knoppen.
DANIEL HJORT.
Hvad har du då mot honom?
KNEKTEN.
Lustig fråga!
Han är ju knekt som jag.
DANIEL HJORT. Och därför skjuter du honom ner.
KNEKTEN.
Han gör så han med mig.
DANIEL HJORT.
Och hvarför?
KNEKTEN. Hm! Därför att jag med honom gör just på samma sätt.
DANIEL HJORT.
Och varför?