EBBA FLEMING.
God morgon, son!
JOHAN FLEMING. God morgon vänner alla! Jag kommer för att afsked ta! Jag redan har öfver sorgeåret vistats här; mig Sigismund till Warschau återkallar.
(Räcker brefvet åt Stålarm).
Se här—och bjuder åt er dotter, Stålarm, en plats hos drottningen.
STÅLARM (ögnande i brefvet). Och ännu mer: på nytt landstiga ämnar han i Sverige ännu i höst sin tron att återtaga. Godt, godt, då kunna här vi vara lugna.— Du ämnar resa?
JOHAN FLEMING.
Ja—och eder dotter?
STÅLARM.
Därom vi tala må ett ord ännu.
Du, Daniel Hjort, tag mellertid emot
beskickningen. De här må svalka sig.
OLOF KLAESSON. Hvad hin har farit i min käre broder? Han knapt mig ser, är tvär som vore han den adopterade, och jag, minsann, den äkta pojken så till själ som moder.
(Alla gå utom Daniel Hjort).
Andra scenen.