Daniel Hjort. Beskickningen från Sverige, bestående af
Erik Brahe, Laurentius Paulinus och biskop Petrus af Vexiö.
DANIEL HJORT. I värde herrar! vänten här en stund; snart Stålarm redo är att höra er.
ERIK BRAHE (till Laurentius Paulinus).
Säg känner ni den unge mannen där?
Det bor en stolthet i hans blick och hållning,
som vore värd en Fleming.
LAURENTIUS PAULINUS. En student, som tjänade bland juniorerne i Wittenberg, den tid jag där tog graden. Uppfostrad är han uti Memings hus, ett hittebarn för öfrigt, fast det tycks som finska adelsöfvermodet smittat. (Till Daniel Hjort). Är det ej Daniel Hjort? Det tyckes mig som förr vi sett hvarandra.
DANIEL HJORT.
Så det varit.
LAUR. PAULINUS. Rätt mycket är förändradt, sen vi tjänte tillsammans under ljusets fana.
DANIEL HJORT. Hoppas ni med ert tal mig vinna för er sak, ni tager miste.
LAUR. PAULINUS.
Hvilken sällsam tanke!
Därtill er ställning altför ringa är.
Blott som en gammal vän jag talte här.
Tredje scenen.
De förra. Arvid Stålarm, Johan Fleming. Olof Klaesson.